Omtanke och respekt för alla på Vasestigen i Genarp

Omtanke och respekt för alla. Det verkar vara den oskrivna men tydliga regeln på Vasestigen i Genarp. Möt nio goda grannar som samlats för att prata om varför de trivs så bra just här.

– Vi stör inte varandra i onödan men är inte heller rädda för att störa när det behövs, säger en av dem, apropå respekt och omtanke.

På frågan hur en bra granne är, kommer svaret snabbt och unisont: ”Som Birgit och Bertil!” Att det är just hemma hos dem vi samlats är troligen ingen slump.

– Jag är här inne varje dag. Min hund Nisse får en köttbulle av Birgit varje förmiddag klockan 10. Vi kallar Birgit för köttbulls-tanten, säger Hans och ler.

Nisse är självklart med under vårt samtal; tryggt snusande under soffbordet, omgiven av människor han känner väl.

Hur det hela började minns de knappt längre. Enligt Birgit så har allt bara blivit som det blivit, liksom automatiskt.

– Det började bland annat med att Sonja vattnade mina blommor i trädgården, helt spontant när jag var bortrest, minns Birgit.

Det goda grannskapet består i dag bland annat av att vattna varandras blommor, ta in post när någon är på resa, dela tidningsprenumeration och titta till varandra vid behov.

Äldst i gänget är Ella, som snart fyller 100 år.

– Jag som är så gammal skulle inte vara rädd att be vem som helst av mina grannar om hjälp, säger hon.

– Om vi ser att det inte är upprullat hos Ella så söker vi upp henne. Vi delar för övrigt morgontidning, så jag går dit med vår tidning varje morgon, säger Birgit.

”Jag som är så gammal skulle inte vara rädd att be vem som helst av mina grannar om hjälp”

Vasestigen är ett populärt område, med enplanslägenheter. Kön för att få en lägenhet här kan vara lång.

– Vi hade köat för att komma hit i 20 år. Vi hade en villa förut och ville bo på ett plan med en liten tomt. Det här är precis lagom, säger Inger som flyttade hit för ett år sedan men som känt Ella i många år innan dess.

Sonja har bott här allra längst, sedan området byggdes 1978. Och innan dess bodde hon på den gård som förr låg där mark­lägenheterna i dag ligger. Så hon känner området väl och uppskattar dess lugn.

Hur går det då när någon ny flyttar in? Eller om någon som bor här inte vill vara en del av granngemenskapen?

– De som inte vill, lämnar vi i fred bara, det är helt ok och inte mer med det. Och när det kommer någon ny så är vi kanske lite svenskt avvaktande i början. Så presenterar vi oss och lär känna varandra efter hand, säger Birgit.

Området har en egen tvättstuga, som alla verkar uppskatta och där samarbetet också fungerar väl. Dessutom har de en gemensam flaggstång, som Hans just nu ansvarar för.

– Förut flaggade vi så fort någon fyllde år, men nu håller vi oss till de allmänna flaggdagarna, säger Birgit.

Trivseln går helt enkelt inte att ta fel på. Och med undantag för att några tycker att det är lite för kallt i husen vintertid och att gångstigarna inte alltid plogas och sandas tillräckligt snabbt, verkar de vara rörande överens om att de både uppskattar sina grannar och sitt område. De menar också att just detta med att ha goda grannar är en stor anledning till varför de trivs så bra.

– Det är ovanligt bra jordmån här. Jag har bott på många ställen, men har inte hittat något bättre än detta, avslutar Urban.

Så hjälps alla åt att ta sig ut för att bli fotograferade, med rullatorer, kryckor och käppar. Och så Nisse, såklart.