MÖTEN

Att få en granne som vän

– nya möten under en pandemi

Trygghet. Det lilla ordet som betyder så mycket, inte minst i det egna bostadsområdet och under en pandemi. Ett hej på väg till tvättstugan kan vara trygghet, liksom en granne som knackar undrande på dörren eftersom persiennerna inte dragits upp på ett par dagar. Svårare är det inte.

Grannar kan betyda ny vänskap eller bara vara vagt bekanta ansikten i vardagen. I Revinge finns den riktiga bykänslan i LKFs område från början av 1980-talet. Mindre kvarter med marklägenheter längs gång­stigarna där små gemensamma ytor inbjuder till möten i vardagen. Mittemot en liten lekplats öppnar Kerstin Olsson dörren till sin lägenhet.

– Hej och välkomna, säger Kerstin och spricker upp i ett stort leende när vi hälsar på för att prata grannar och trygghet i skuggan av en pandemi.

Sommarvärmen dröjer sig kvar så här en bit in i september. Kerstin dukar fram kaffe och kakor i den välskötta lilla trädgården och på plats finns redan grannen Jens Jörgensen, Revingebo sedan 12 år.

Det är ett socialt område, det är de överens om. De båda lärde känna varandra i tvättstugan i höstas. Ett hej kan vara just det – ett hej och inte mycket mer. Men det kan också öppna för mer, som för Kerstin och Jens:

– Hej, är allt bra, frågade jag och sedan rullade det bara på, säger Jens. Är du bara social och öppen så finns det så många nya människor att lära känna eller bara stanna och prata med en stund. Så var det inte när jag bodde i stan. Då såg man oftast grannarna snabbt förvinna bakom sin lägenhetsdörr.

Och på den vägen är det, ett första hej i tvättstugan blev vänskap. Kerstin och Jens träffas då och då för en kopp kaffe och en pratstund. Under det senaste halvåret har vänskap och grannsämja kommit att bli ännu viktigare, när man ställer upp för varandra i en vardag som inte är sig riktigt lik.

– När jag inte sett Kerstin på ett par dagar så ringde jag för att höra hur det var, säger Jens. Man undrar ju förstås när man inte setts som man brukar. Men allt var okej som väl är.

En nedrullad persienn hos en granne fick Kerstin att reagera:

– Det var nedrullat i tre dagar så jag ringde på helt enkelt. Det behöver inte vara svårare att bry sig, säger Kerstin.

En vår och sommar med pandemin som ett mörkt moln över Revinge har satt fart på både fantasi och personliga möten, menar både Jens och Kerstin.

– Absolut, man bryr sig mer om varandra. Yngre frågar äldre om de behöver hjälp att handla till exempel. Barnen har haft loppis, bakat och serverat fika och på söndagar är det tipspromenad så att vi kan mötas utomhus, berättar Kerstin. Och så vill vi gärna lyfta vår fastighetsskötare Malin Larsson, eller miss Vaktis som vi kallar henne. Hon har gjort så fint på området och det verkligen ökat gemenskapen och fått fler att träffas ute, ett riktigt lyft för Revinge.

Vill man lära känna varandra så krävs det inte så mycket mer än ögonkontakt och ett hej. Sedan går det av sig själv – om man bara vill, avslutar Jens.

Kvinna och man står utomhus med avstånd mellan. Hon står längst fram med blå tröja och vita jeans, kortare ljust hår och glasögon. Han är tunnhårig, stort leende, glasögon och blå tröja. Båda ler in mot kameran.
Kerstin Olsson och Jens Jörgensen i Revinge.

”Det var nedrullat i tre dagar så jag ringde på helt enkelt. Det behöver inte vara svårare att bry sig”