72 KVADRAT REPORTAGE: LUNDS BoIS

VI HAR BOLLEN

Det råder ingen som helst tvekan om att Lunds BoIS ligger 12-årige Tim Sandgren närmast hjärtat, när han konstaterar att fotboll minsann kan spelas året runt – utomhus.

– Förra vintern tränade vi när det var is på planen här, säger han och sveper med handen över den ännu inte snöklädda konstgräsplanen på Gunnesbo Gård. Det var halt, men det gick!

Granne med brukshundsklubben och 4H-gården, har Lunds äldsta bollförening, med imponerande 110 års bollhistoria, sitt hjärta i den egenhändigt uppbyggda paviljongen. Här har det snickrats och fixats sedan 2011 för att skapa den riktiga klubbkänslan.

Den här kvällen tränar fyra av klubbens lag, två av dem på Gunnesbo Gård. Det är 12-åriga pojkar i P06-laget som delar ett brinnande intresse för klubben och fotbollen och redan innan träningen startat har de satt igång på egen hand. De äldre killarna i P04 har inlett träningen med teoretisk genomgång i klubbhuset.

Tim Sandgren kom med klasskompisarna till BoIS för fem år sedan. Nu har de flesta kompisarna från klassen slutat men det bryr sig inte Tim om, för honom är det BoIS och lagkompisarna som gäller.

– I början var vi många som kände varandra sedan tidigare men nu har jag lärt känna laget och nya kompisar så här vill jag spela, säger Tim Sandgren. Jag tycker om fotboll för att vi är ett bra lag tillsammans och det är kul att utmana varandra på planen.

Enda möjliga baksidan av fotbollen är tidiga matchmorgnar.

– Ibland är det match jättetidigt på helgen, då får jag inte sovmorgon, säger Tim med ett leende.

Lagkompisen Kevin Jardeback hann testa de flesta sporter innan valet landade på Lund BoIS.

– Jag har provat pingis, badminton och en massa annat men jag fastnade för fotboll. Det är svårt att göra mål och det är mer utmaningar i fotbollen tycker jag. Och så är laget och kompisarna viktiga.

Som i de flesta föreningar är det ideella engagemanget helt avgörande. Utan föräldrar och unga ledare blir det varken träningar, eget klubbhus eller kiosk på hemmamatcherna. Lunds BoIS har inget bemannat kansli med personal utan litar helt till ideella ledare, sponsorer och bidrag.

Aida Vajraca är en av föreningens eldsjälar. Hon sitter i styrelsen som vice sekreterare och ansvarar också för sponsor- och bidrags­gruppen. Äldsta dottern har spelat i klubben och en av sönerna tränar just den här kvällen.

Aida berättar om en stor barn- och ungdomsverksamhet som förutom bollen sätter glädje, gemenskap och tillhörighet i första rummet.

– Vi vill ge barn och ungdomar en menings­full fritid och en möjlighet att utvecklas, känna glädje och tillhörighet tillsammans med kompisar. Man ska kunna utveckla både fotbollen och känslan av att göra något tillsammans, säger Aida Vajraca och berättar att klubben har 400 barn och ungdomar i träning, från sexåringar som leker fram fotbollsglädjen, till tjejer och killar i tonåren.

För tre år sedan bildade BoIS också ett lag för ensamkommande pojkar, ett lag som finns kvar än idag. Flera av ungdomarna har gått vidare i klubben och utbildats till domare och ledare.

– Föreningslivet har en viktig roll i integra­tionsarbetet, menar Aida Vajraca. Vi kan vara det enda sammanhang de har, den enda genuina kontakten med svenska samhället utanför skolan.

Förutom den stora barn- och ungdoms­verksamheten, som sponsras av bland annat LKF, kan Lunds BoIS med glädje konstatera att herrseniorerna nu är klara för division 5, efter ett år på besök i en lägre division, och att damerna fortsätter i division 3.

Nu är årets matchsäsong slut, men det kommer inte att hindra Lunds BoIS från att fortsätta spela.

”Vi har bollen” – som klubbens slogan säger.

Läs mer om Lunds BoIS och verksamheten på lundsbois.se

”Jag har provat pingis, badminton och en massa annat men jag fastnade för fotboll. Det är svårt att göra mål och det är mer utmaningar i fotbollen tycker jag. Och så är laget och kompisarna viktiga.”

”Förra vintern tränade vi när det var is på planen”